Under Alexander den Store var det grekerna som i sin tur invaderade Persien och Egypten. Liksom perserna innan dem slogs de av beundran när de stötte på de persiska trädgårdarna. De tog med sig idéerna hem, och utvecklade dem ytterligare.
I de grekiska trädgårdarna, som inte bara anlades på marken utan också på terasser och på pelarformationer, fick blommor, kryddor och örter sällskap av mer beständiga utsmyckningar. Statyer fick ta plats i trädgårdarna, liksom fontäner. Tack vare ett förfinande av de tidigare vattensystemens hydraulik, det vill säga att genom reglering av vattnets tryck leda vattnet i riktningar det inte kan ta sig på egen hand, kunde fontänerna nu spruta vatten på alla möjliga sätt – både till beskådning och till lek.
Världens första botaniska trädgård anlades i Aten, och det var filosofen Aristoteles som grundade den. Han försågs med nya arter av växtlighet från flera av jordens hörn av Alexander den Store, när denne var ute på sina resor i syfte att erövra nya landområden.
Grekerna inspirerade i sin tur romarna, som överförde idéerna om terrassodling till stadsmiljö. De begränsade ytorna av odlingsbar jor
d krävde andra lösningar, och förutom i och på pelargångar och tak planterade man även i krukor och i fönsterkarmar. Romarna odlade många sorters grönsaker, och det är lätt att förstå att stadsborna gärna tog möjligheten att kunna få färska grönsaker på bordet istället för att vara hänvisade till torget. Grönsakerna där kunde ha färdats långt och dessutom ha legat hela dagen i hettan.
På landsbygden i det romerska riket var förutsättningarna andra än i städerna. Här var det möjligt att anlägga stora trädgårdar med skogsdungar, buskage och ängar, om än i liten skala. De som hade resurser för det kunde skapa regelrätta parker, med flera avdelningar eller rum med promenadstråk emellan. Där kunde det finnas fiskdammar stora som mindre sjöar, och skulpturer klippta ur ständigt gröna buskar som buxbom och cypress. Det var dock förstås inga betalda trädgårdsarbetare som skötte om dessa imponerande trädgårdar, utan slavar.
Men de parker som uppfördes ute på landsbygden inspirerade ändå kejsar Nero att skapa en park inne i Rom, efter att delar av staden hade brunnit ner. Det resulterade i en jättestor park med bland annat flera stora fiskdammar. Arenan Colosseum byggdes senare på en av dessa dammar som hade blivit igenfylld.